LONDON. Radioheads nätsläpp av senaste skivan har fått hela branschen att hålla andan. I en exklusiv intervju med DN tillbakavisar bandet uppgifterna att endast en tredjedel av fansen valt att betala för musiken.

En dödskyss för skivbolagen - eller gryningen för den nya musikindustrin? Kanske både och. Vad som än följer i fotspåren av Radioheads beslut att lägga ut sin nya skiva på nätet för nedladdning och låta lyssnaren själv sätta priset har innovatörerna från Oxford stakat ut en ny väg.

Om avsikten var att skapa publicitet kring "In rainbows", som deras första skiva på fyra år heter, har Thom Yorke, Ed O'Brien, bröderna Jonny och Colin Greenwood samt Phil Selway lyckats.

Fast när DN träffar de tre senare i London avfärdar de bestämt teorin om att allt bara är ett simpelt marknadsföringstrick.

Basisten Colin Greenwood berättar att den ursprungliga idén kom redan för två år sedan från en vän till deras manager, men att det var först i sista stund som de beslutade sig för att pröva den. Han säger att det är kul att vara sitt eget skivbolag och komma bort från alla saker som man inte gillar. Till dessa hör de tekniska hinder han upplevt när han själv betalat för och laddat ner musik, men experimentet är också en protest mot likriktning i prissättningen av artisters verk.

- Det är som en vän till mig sa, förklarar Colin Greenwood: Artisten har blivit en handelsvara med exakt samma pris. Du köper ett U2-album och du köper ett Roxettealbum och de kostar lika mycket. Varför är det så? Betyder det att de artistiskt sett är lika bra?

Han säger att han ärligt talat inte visste hur försöket skulle tas emot. Skulle medierna skriva om det? Skulle folk över huvud taget höra talas om det? Han behövde aldrig vara orolig. Rubrikerna, både på musik- och ekonomisidorna, lät inte vänta på sig och Colin Greenwood säger att han är speciellt stolt att se att tio personer i Nordkorea ska ha laddat ner musiken. Därmed var ett huvudmål uppnått, att sprida Radioheads musik till människor som normalt sett skulle ha svårt att komma åt den.

Att bara lägga ut skivan och säga att det var gratis var aldrig aktuellt.

- Då hade själva poängen med att se priset som en form av recension försvunnit, menar Colin Greenwood.

Den första utvärderingen visade att 1,2 miljoner människor laddade ner skivan. De som betalade gav i genomsnitt knappt 40 kronor. Uppgiften om att över 60 procent inte tyckte den var värd ett enda öre säger killarna i Radiohead är felaktig. De hävdar att den riktiga siffran för gratislyssnarna ligger mellan 30 och 40 procent.

Med sju skivor bakom sig sedan debuten 1993 är Radiohead knappast beroende av vad fansen betalar. "In rainbows" släpps även som cd i affärerna nästa månad.

Nu är frågan om experimentet kommer att få andra artister att följa efter. U2 har förnekat uppgifterna om ett liknande upplägg. Skivbolagen håller andan. Jag frågar Radiohead om de tror att det här blir den nya trenden.

- Vet inte, har inte tänkt på det. Det är inte så att vi försökt visa vägen, utan snarare att vi experimenterar och ser vad som händer, säger Jonny Greenwood, som skapat egna rubriker de senaste dagarna.

Hans musik till filmen "There will be blood", regisserad av Paul Thomas Anderson, anses ligga väl till för en Oscar, vilket Jonny säger är trevligt, men han hävdar med en spelad kaxighet att en nominering inte skulle vara gott nog.

- Jag vill ha tre fyra Oscar. En enda skulle vara rena förolämpningen.

Radiohead gjorde musik till och medverkade även i en Harry Potterfilm och där tändes lite av intresset för filmmusik, men Jonny Greenwood vet inte om det är något han kommer att fortsätta med. Han beskriver det som en pastischartad musik och inte något som skulle fungera på en Radioheadskiva.

Gruppen är nu tillbaka efter det längsta uppehållet hittills mellan skivor. Trummisen Phil Selway förklarar att man bland annat väntat på att producenten Nigel Godrich skulle bli fri från andra projekt. När inspelningarna startade på allvar i januari i år gick det fort. Och enligt fansen är "In rainbows" något som varit väl värt att vänta på. Någon menade att skivan låter lite som en återgång till ursprunget efter de elektroniska utflykterna efter storsäljaren "OK computer".

- Kanske det. Det är inte konstigt om det finns paralleller. I grund och botten är det Thom (Yorke) som sjunger en fyraminuterslåt. Den här skivan är kanske lite mindre utmanande. Jag antar att det var avsiktligt, säger Jonny Greenwood och avslöjar att det ser ut att bli turné nästa sommar.

Han hoppas få återvända till Sverige och säger att Göteborg påminner honom om hemstaden Oxford.

Och så kanske ett återbesök i Jönköping. Det behövs ett samtal till en turnémanager innan Jonny Greenwood kommer ihåg namnet på staden som gav honom ett oförglömligt minne.

- Vi hade 24 timmar att slå ihjäl. Jag köpte en skiva med Captain Beefheart och gick omkring där nere vid sjön. Det var som en dröm, en overklig upplevelse, säger Jonny Greenwood.